Chimal var mitt allt

CHIMAL
Han var min bästa vän, han var den jag älskade mest, han var mitt allt.
1999 07 07 - 2015 08 29
 
Tack Helene för att du gav mig några sista bilder på oss tillsammans.
 
I lördags hände det värsta tänkbara. Jag har vetat om att den här dagen skulle komma och jag har gjort allt jag kan för att vara inställd på den, men när den väl kom... Lördags var den värsta dagen i mitt liv och inget, inget hade kunnat förbereda mig på det här. I fredags när jag var ute och gick med Chimal var allt prima och som vanligt. I lördags efter lunch när jag åkte upp för att rida var det inte det. Chimal var dålig och blev snabbt sämre. När väl veterinären kunde komma fanns det inget att fundera på. Cancern som han haft i flera år, som blivit aggressiv tog ut sin rätt. Chimal som legat med huvudet i mitt knä på lite halm, i skuggan ute i det fina sensommarvädret fick somna in precis så. Jag är tacksam för att det egentligen inte blev ett beslut att ta för mig och att han inte behövde lida. Veterinären visste om cancern och förstod på en gång att det inte var något att göra. Chimal var så lugn hela tiden, han var det hela dagen. Även om beslutet vid den tiden på dagen inte kom som en överaskning för mig, det var som all luft, som att allt bara försvann ur mig när hon sa orden, jag har aldrig upplevt sån smärta.
 
I lördags eftermiddag somnade Chimal in för sista gången, jag är bara glad att vi fick den stund vi hade tillsammans. Att få vara hos honom, att få kela med honom i timmar och ha hans huvud i mitt knä i slutet kommer jag vara föralltid tacksam för. Jag har haft Chimal i 10 år. Han har varit allt för mig i 10 år. Det har inte sjunkit in att han är borta, men jag är tom. När Chimal kom in i mitt liv var han allt jag inte ville ha hos en häst, men enda sedan den dagen är han den enda häst jag någonsin velat ha och han kommer föralltid vara det.
 
Everything dies baby thats a fact
But maybe everything that dies someday comes back
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Två och ett halvt kilo!

I går för två veckor sedan bestämde jag mig för att ta tag lite i mig själv och mitt liv. Jag bestämmde mig för att nu var det dags att sluta med allt småätande och dags att röra mer på mig. Förändringarna jag gjort hittills är inte stora eller drastiska men jag börjar lugnt för att det inte ska bli för tufft. Jag vet hur jag fungerar, att bara göra något för mig själv fungerar inte som motivator. När jag tävlat har det varit lätt att sköta allt perfekt, att inte äta kolhydrater på två veckor när jag snabbt behövt minska några kilon jag råkat lagt på mig, att hålla en jämn vikt eller att gå till gymmet tre dagar i  veckan. När jag gjort det för hästen och tävlandet har det gått jätte bra. Men nu när jag inte har det att göra det för, ja då måste jag få det att funka ändå.
 
Därför börjar jag lugnt och kommer förhoppningsvis kunna bygga på det. Jag slutade med allt småätande, godis, snacks, glass och dricka. En dag i veckan får jag fuska lite, om jag håller det till LITE annars ryker fuskdagen med. Förutom det är målet att gå en promenad om dagen, om så bara en kort. När jag jobbar och inte hinner är det helt okej att jag inte gör den men annars ska den bli gjord. För det mesta går jag en relativt kort runda vi har här hemma men ibland blir det en som tar över en timme när jag har tid, ork och lust. Det har fungerat jätte bra, både att sköta småätandet (att det inte blir något) och gå ut och gå. Jag har hållit mig till vad som hittils blivit två fuskdagar och jag har gått nästan varje dag. Och vet ni vad, igår var det två veckor sedan jag började och gjorde första vägningen. Jag väger mig en gång i veckan och förra veckan hade jag gått ner ett halv kilo, det var jag jätte nöjd med! Men hör och häpna, sedan dess, alltså senaste veckan har jag droppat hela två kilo till! Hur fan gick det till liksom? Jag vet att det inte kommer hålla i sig i den här takten men det är en sjukt motiverande start, det ger resultat!
 
Bild från juni när det var dags för universitetsexamen för min del. Nu, minus två och ett halv kilo
 

Nytt utseende

Vad tycker ni om det nya utseendet på bloggen?

Jag kände att det gråa temat inte riktigt matchade min header, vilken jag verkligen gillar. Jag kände att bloggen var lite tom utan något på sidan. Först var tanken att bara byta till en ljusare färg på bloggen som matchade headern bättre men när jag satt där och skulle göra det tänkte jag att det kanske skulle bli ett design byte också. Så jag skrållade igen de val som finns och tyckte att det här fungerade bra. Så vad tycker ni?