Tanken var...

... Att jag skulle få upp ett genomarbetat inlägg i början på den här veckan men det har öppenbarligen inte hänt. Jag har varit jätte hängig hela måndagen och tisdagen och endast gjort det nödvändigaste. Jag känner mig inte super pigg i dag men bättre. Tanken för mig idag är att ta ikapp det jag inte gjort de senaste två dagarna i första hand. Det inkluderar visserligen att blogga, det vill jag ta tag i men det ligger inte högst upp på listan av vad som är prioriterat. Så bear with me för inlägget jag sa att jag skulle skriva med lite information om vem jag är kommer komma. Det är påbörjat men är ännu bara en kladd. Så det kommer, kanske inte idag men om allt flyter på som jag tänkt och om jag inte blir hängigare borde det kunna komma upp i morgon!
 
 

Jag känner mig seg

Igår vaknade jag och kände mig så där seg som man kan göra ibland. Jag bara visste att det skulle bli en dag när jag inte fick mer än det absolut nödvändigaste gjort. Sagt och gjort, så blev det. Jag gjorde bara lite plugg, jag började men det blev inget av det. Under dagen blev jag segare och segare, tills jag gav upp. Jag kom inte ens iväg ut och gick på min dagliga promenad. Vid fem tiden åt jag lite och la mig på sängen för att titta på Supernatural. Jag tänkte att det blev ändå inget gjort så då kan jag göra det hela eftermiddagen. Det blev inte mycket tittande för jag somna.
 
Jag somna seriöst runt fem på eftermiddagen, jag har vaknat några gånger under natten, druckit lite vatten och faktiskt lagt mig under täcket men förutom det sov jag till sju på morgonen. Då gick jag ner till tv:n. Och somna igen, till tio. Nu har jag gjort ett litet försök att faktiskt gå upp, men jag är fortfarande jätte seg. Jag vet inte varför, jag kan inte säga att jag är sjuk eller så. Jag är bara otroligt seg och trött hela tiden. Jag tycker inte om det... Nu ska jag försöka få något gjort idag och hoppas att segheten släpper!
 
 

Pay & Ride i Finnerödja

Som jag skrev lite kort i går arrangerade min ridklubb en Pay & Ride. Då jag inte tävlat på flera år och mer än gärna skulle vilja tävla brukar jag passa på att rida när vi gör dessa små korta arrangemang och så jobbar jag på tävlingarna. Därför fick jag låna Rezy av mamma och rida 10km igår. Så vi packade ihop vår utrustning och åkte iväg till Finnerödja. Rezy bestämmde sig för att vara jobbig vid lastningen, antagligen för att hon märkte att jag var själv, är man två går hon rakt på. Men på kom hon tillslut så vi kunde åka iväg.
 
Väl framme skötte hon sig över förväntan. Med tanke på hur uppe i varv hon ibland kunde vara när jag tävlade henne blev jag glatt överraskad. Vi var bara tre stycken som red 10km så vi skrittade lugnt iväg när vår start gick. Rezy gick snällt första kilometern, sen började hon hoppa och studsa precis som vanligt men höll sig ändå relativt bra. Det skulle kunnat vara mycket värre. Efter ett par kilometer kom vi fram till ett dike som Rezy snällt hoppa över fint först, häst nummer två likaså men tredje hästen ville inte över. Under tiden som ägaren försökte få över sin häst och vi stod och väntade började Rezy så klart trampa runt en massa av otålihet och lyckades i processen trampa av sig en framsko. Jag hörde hur det klingade till, hoppade av, hittade skon och såg att det var en av hennes. Så när de andra ekipagen var över diket hoppade jag och Rezy tillbaks igen och traskade tillbaks till tävlingsplatsen.
 
Sjukt surt att vi knappt fick rida något då jag verkligen hade sett fram emot det. Men Rezy är inte halt vilket är huvudsaken och vi fick ändå komma ut lite vilket var väldigt trevligt. Såna här dagar får mig att inse hur otrolgit mycket jag saknar att tävla. Det är så underbart, distansritt är så underbart. Men det kommer väl fler chanser. Väl på tävlingsplatsen igen gick Rezy snällt på transporten i varje fall. Nu får vi vänta på en ny chans att komma ut på en kort liten tränignsritt.