Det har ändrats, vi håller sams...
Då jag inte skriver mycket om distansridning här, eftersom jag inte tävlar längre vet nog de flesta av er inte att jag brukade tävla mycket i det. Distansridning är en ridsportgren där man, enkelt beskrivet rider långt i diverse terräng. Jag brukade, mellan 2006 och typ 2010 tävla väldigt mycket. Under denna tid tävlade jag så klart Chimal mest men jag tävlade även min mammas häst Reyziann mycket också. Rezy är den häst jag rider hos min mamma nu, ungefär en gång i veckan sen jag fick ta bort Chimal.
Jag och Rezy på förbesiktningen vid både hennes och min första 120km tävling.
Mellan 2006, när jag började tävla Rezy och 2010 vilket var det sista året vi var ute på banorna och faktiskt tävlade har vi ridit otaligt många mil tillsammans. Med både uteslutningar och placeringar. Den bästa placeringen vi åstakommit är en andra placering på samma internationella 120km tävling som bilden ovan är tagen på. Vi har haft kul i många mil tillsammans men ett litet problem som både hon och jag kämpat med under dessa år och mil är att hålla sams. Rezy är en otroligt bestämd precis som mig. Bestämda hästar har jag inte problem med då Chimal också var det och vi var om jag får säga det själv perfektion tillsammans. Men jag och Rezy, där har det varit svårare. Alltid. Det har dock gått bra och vi lyckades lösa det när vi inte höll sams. När det blev för mycket var det bara att ta ett kliv tillbaks, lugna ner både mig och Rezy och sen börja om. När jag var liten körde hon mycket med mig och det har hon fortsatt försöka med sen dess. Men jag blev gammal nog, och kunnig nog att visa vem det var som satte regler. Sen dess har hon aldrig fått styra med mig. Men hon försöker alltid. Hon tjuvnyper mig om hon får chansen osv. Hur mycket jag än skämtar om att hon är en riktig bitch till häst och surkärring (har sagt det sen hon var 7) tycker jag väldigt bra om henne ändå. Grejen är att något verkar ha ändrat sig. I varje fall för tillfället.
Sen jag tog bort Chimal och hon är den häst jag rider numera har det ändrats. Vi har hittills inte blivit osams en enda gång sen dess. Och vi brukade ryka ihop titt som tätt. Det är nästan som att hon förstår att hon är, när det kommer till häst det jag har. Hon är den enda av mammas hästar jag vill och tycker om att rida. Hon är inte i närheten av vad Chimal var och hon kommer aldrig vara det. Missuppfatta mig inte. Jag menar inte det som att hon är en sämre häst eller att hon är mindre värd. För mig kommer det aldrig finnas en så perfekt häst som Chimal, så är det bara. Men för att vara Rezy, speciellt Rezy och mig är allt väldigt bra just nu. Ibland är det sjukt hur något kan förändras för att en annan sak hamnar ur balans. Det märks på Rezy hur hon beter sig med de andra hästarna, hon har ändrats i hagen, hon har ändrat sitt beteende mot de andra sen Chimal försvann. Hennes värld vändes nog lite upp och ner precis som min. Mitt allt försvann och hennes lillebror som hon alltid älskat och varit väldigt beskyddande mot försvann. Vem hade trott att hon och jag skulle kunna hålla sams på det här sättet. Något har ändrats, vi håller sams, sen Chimal försvann håller vi sams...