genomminablaogon.blogg.se

 

I lördags hände det värsta tänkbara. Jag har vetat om att den här dagen skulle komma och jag har gjort allt jag kan för att vara inställd på den, men när den väl kom... Lördags var den värsta dagen i mitt liv och inget, inget hade kunnat förbereda mig på det här. I fredags när jag var ute och gick med Chimal var allt prima och som vanligt. I lördags efter lunch när jag åkte upp för att rida var det inte det. Chimal var dålig och blev snabbt sämre. När väl veterinären kunde komma fanns det inget att fundera på. Cancern som han haft i flera år, som blivit aggressiv tog ut sin rätt. Chimal som legat med huvudet i mitt knä på lite halm, i skuggan ute i det fina sensommarvädret fick somna in precis så. Jag är tacksam för att det egentligen inte blev ett beslut att ta för mig och att han inte behövde lida. Veterinären visste om cancern och förstod på en gång att det inte var något att göra. Chimal var så lugn hela tiden, han var det hela dagen. Även om beslutet vid den tiden på dagen inte kom som en överaskning för mig, det var som all luft, som att allt bara försvann ur mig när hon sa orden, jag har aldrig upplevt sån smärta.