Att komma igång på morgonen
Jag vet inte om det är ett ålderstecken (eller vad man nu ska kalla det vid snart 25) eller om det är en effekt av att jag nu inte har en häst som tar en stor del av min dag längre men jag har fått svårare för att komma upp och komma igång på morgonen. Jag är tröttare och på morgonen, jag har svårare för att gå upp tidigt och när jag gör det är jag seg och det tar ett tag innan jag är effektiv.
Delvis kan det säkert bero på att jag blir äldre men jag tror det till stor del kan ha med hästlivet att göra. I över 10 år, de år jag hade Chimal gick jag upp på morognen slängde i mig frukost och åkte upp tidigt till stallet när jag inte skulle till jobb eller skola. Inte för att jag varje dag nödvändigtvis behövde vara i stallet på morgonen då Chimal gick på utedrift, utan för att jag tyckte bra om att vara i stallet på förmiddagen och sen göra allt annat på eftermiddagen.
Nu har den moroten på morgonen försvunnit till stor del. De dagar jag ska iväg och jobba eller till universitetet är jag fortfarande effektiv när jag vaknar, om än trött. Men dagar när jag ska vara hemma med plugg och jobb på förmiddagen känner jag av den där segheten, att jag är sämre på att gå upp tidigt och definitivt sämre på att få i mig frukosten och sedan vara igång till 100%. Det stör jag mig på. Visst det är skönt att ta det lite lugnt på morgonen men det är nästan skönare att komma igång och komma in i dagen och ha mycket att erbjuda. Vem vet, det kanske är stress som gör det tyngre... Oavsett om det är stress, ålder eller att mitt liv senaste månaderna ändrats drastigt mot hur det sett ut i över ett decenium vill jag försöka hitta tillbaks till de där morgnarna, det är så skönt att ha dem.
