Mina monster

Jag tror på monster, jag tror de finns. Men precis som bilden säger tror jag snarare att de lever inom oss, inte under sängen eller ute i skogen. Alla har vi monster av något slag. De lever i oss och ibland släpper vi fram dem och låter dem kontrollera oss. På ett eller annat sätt. Jag har, så som många andra flera monster lever i mitt huvud. Dessvärre låter jag dem även kontrollera mig ibland. Ett av dessa är ett som faktiskt hållit mig tillbaka de senaste åren. Det är kopplat till det tävlande jag gjorde i distansritt.
 
Under de sista åren innan jag pensionerade de hästar jag tävlade gick det överlag inte bra för mig. Jag fick många uteslutningar, hästarna var skadade och även när det gick bra på tävling nådde jag inte det som var målet med tävlingen. Det satte sina spår mentalt. De gånger jag har ridit en liten tävling med någon av hästarna bara för att få komma ut har jag innerst inne inte trott att det kommer gå bra, det har gått både bra och dålig. Men de gånger jag påverkats mest av mina monster är de gånger jag blivit erbjuden att tävla andras hästar. Jag tackar alltid nej numera, förr gjorde jag det inte. Jag säger nej då jag alltid är orolig för att det inte ska gå bra. Rättelse jag tror inte att det kommer gå bra. Grejen är att jag inte vågar tävla andras hästar, vad händer om jag blir utesluten med fler hästar än de jag redan dragit på mig så många med. Hur ska jag kunna hantera det. Det är dock någonting jag ska ta tag i för en dag vill jag börja tävla igen. Det är en lång väg dit det vet jag.

Kommentera här: