Dåligt samvete

Jag är en person som har lätt för att få dåligt samvete och som får det relativt ofta. En av de saker jag traglar med kring dåligt samvete är tankar och fudneringar kring Chimal. Jag har inte dåligt samvete kring den tid jag la på honom, att han skulle ha lidit mot slutet eller liknande. Jag spenderade så mycket tid med honom som jag kunnat, det är inget jag kunnat ändra på, det är definitivt inget jag ser tilbaka på och önskar jag hade gjort annorlunda. Inte heller hur det slutade. Chimal mådde bra ända in i slutet, tills den dag vi fick ta bort honom. Han led inte längre än vad det tog veterinären att ta sig dit.
 
Det jag får dåligt samvete över är saker som att uppskatta att inte behöva åka till stallet i spöregn. Vilket jag skulle göra tusen gånger hellre än stanna inne om det innebar att Chimal var kvar. Eller som när jag gjorde detoxen. Jag pratade med min mamma om den samma dag som jag började äta igen. Jag sa då att jag nog inte kunnat genomföra den om jag fortfarande haft häst då jag hade dåligt med energi under veckan. Sen ändrade jag mig och sa att jo, det hade jag kanske kunnat, om jag till exempel hade haft Rezy att sköta samma vecka, hela veckan. Men det hade inte gått med Chimal då han krävde mycket uppmärksamhet och energi. Även om jag inte menade det på ett negativt sätt utan för att han var en häst där man var tvungen att vara närvarande till 200% hela tiden annars var olyckan lätt framme fick jag otroligt dåligt samvete över att jag sagt det, framförallt tänkt det. Hur kunde jag ens tänka tanken att jag inte kunant genomföra detoxen om jag haft Chimal. Som jag skrev, så menade jag det absolut inte på ett negatvt sätt, det var ett konstaterande. Jag ÄLSKADE att Chimal var den häst han var och jag finner lätt hästar som inte kräver ett fokus till 200% hela tiden tråkiga. Men jag fick så dåligt samvete över det att jag kände mig tvungen att förklara det för mamma, vilket är urlöjligt för hon visste precis vad jag menade. Sen tog det ett bra tag innan jag kunde sluta gråta för jag fick dåligt samvete.
 
Det är är alltså inget som händer sällan för mig, det sker lätt flera gånger i veckan. Varje gång jag tänker att jag slipper det där för att jag inte har egen häst längre. Eller att jag för en hundradels sekund faktiskt kan uppskatta att jag har ett lite friare liv då jag inte har ansvar för någon annan än mig sjäkv mår jag jätte dåligt. Det är något jag alltid kämpar med och det låser mig lite. Sen jag tog bort Chimal har jag haft större "problem" med dåligt samvete och det gör verkligen att jag inte uppskattar saker, för om jag gör det mår jag inte bra.

Chimal <3

Kommentera här: