Prata i telefon
Jag har alltid tyckt ila, väldigt ila om att prata i telefon. Det är inte det att jag inte tycker om att prata med folk utan det är själva grejen med telefonen. Jag är personen som hellre skickar massor med meddelanden istället för att ringa. Jag vet inte varför jag är sån men det är jag. Jag drar mig verkligen för att ringa till någon och har ibland ångest när jag vet att jag måste ringa ett viktigt samtal. Jag pratar hellre i person med någon om det är viktigt, det är jag mycket bekvämare med.
Men sen jag fick jobbet hos Örebro läns Idrottsförbundhar det blivit lite bättre. Då sörre delen av jobbet just nu går ut på att ringa upp föreningar och prata med dem blir det en del pratande i telefon. När jag började ringa föreningar för ett par veckor sen tyckte jag det var jätte jobbigt men det har börjat släppa nu. Jag tänkte på häromdagen när jag satt och gjorde massor med samtal till föreningar, jag har blivit mycket bekvämare med att göra dem. Det är nog delvis för att jag känner att jag har bättre koll på vad jag pratar om, det har liksom börjat sätta sig. Men jag tror även jag blivit lite bekvämare med att prata i telefon och det känns bra!
